När jag gick hem från Tottes föräldrar vid halv tio ikväll så var det en helt magisk känsla. Det var inte särskilt kallt. De snötäckta gatorna lös upp så det var inte heller mörkt. Sen var det helt tyst. Verkligen TYST. Det enda jag hörde var mina egna steg där jag vandrade. Inga bilar, inga människor och helt vindstilla. Visst låter det som en riktig vintersaga?
Då kommer den bästa biten; Jag går där långsamt och njuter och tänker hur lyckligt lottad jag är som fått en sådan här riktig vinter strax innan jag ska flytta till varmare trakter och då plötsligt ser jag någonting som står och tittar åt mitt håll längre fram på vägen.
Efter att jag kommit lite närmare ser jag att det är två rådjur som står där. Mitt i en gatukorsning står de och tittar på mig. Tyvärr så är jag inte en sån person som tänker snabbt och tar fram kameramobilen men för min del gjorde det inte så mycket. Det var bara en helt perfekt känsla och en helt perfekt svensk vinterkväll.
Då kommer den bästa biten; Jag går där långsamt och njuter och tänker hur lyckligt lottad jag är som fått en sådan här riktig vinter strax innan jag ska flytta till varmare trakter och då plötsligt ser jag någonting som står och tittar åt mitt håll längre fram på vägen.
Efter att jag kommit lite närmare ser jag att det är två rådjur som står där. Mitt i en gatukorsning står de och tittar på mig. Tyvärr så är jag inte en sån person som tänker snabbt och tar fram kameramobilen men för min del gjorde det inte så mycket. Det var bara en helt perfekt känsla och en helt perfekt svensk vinterkväll.
