8.3.10

På väg mot positiviteten igen

De senaste dagarna har jag haft en deprissions/hemlängtan period. Ha varit jättejobbigt att läsa mail hemifrån och tänka på er. Jag tror dock att detta är ganska normalt - att längta efter alla man tycker så mycket om som är så långt borta.

Idag var första skoldagen och jag har efter en klass tusen läxor så det kommer nog dröja ett tag tills jag ens hinner tänka på ordet hemlängtan. Vi skulle göra en grupp uppgift och det var bara jag och två andra som hade laptops med sig. Min är ju dock väldigt seg (exakt ALLA har en Mac) så min grupp var tvungen att hitta någon ledig dator på skolan ändå. Jag får försöka göra arbeten och så på skolan så gott det går. Tänkte åka in tidigt imorgon trots att jag inte har lektion förrän runt 10. Jag vill ju verkligen inte halka efter på grund av min dator - vill heller inte att den ska gå sönder för då vet jag inte vad jag tar mig till (hoppar från Ayers rock?). Jag tror att det flesta datorarbetet kommer år 3 så förhoppningsvis så har jag sparat - en massa - pengar tills dess.
Gud, jag måste låta som världens mest optimistiska person, har knappt råd med mat och tror att jag ska kunna köpa en ny laptop, herregud.

När jag igår hade en dålig dag så tröstade jag mig vid Darling harbour. Om inte utsikten där kan få en på bättre humör så vet jag inte vad som kan det!