Den dåliga/icke existerande uppdateringen berodde självklart på min två veckors Sverige vistelse. Det var späckat schema med släkt och vänner att träffa och saker att göra. Det var helt underbart dock. Ska lägga upp bilder när jag gått igenom dem på kameran. Denna gången när jag var påväg hem (till sydney) och nu när jag kommit hem så var det extra svårt av någon anledning. Har gråtit tusen gången fast jag vet inte riktigt varför. Men vem kan segla förutan vind? Det blir väl antagligen svårare och svårare att lämna de man älskar. Jag önskar verkligen att landet jag älskar låg jämte landet där mina älskade bor. Varför måste Australien vara så jävla långt bort? Nu blev det väldigt djupt och känslosamt så det är nog dax att jag går och lägger mig men till den som läser detta som är en av dem som är nära så ska du veta att jag tänker på dig otroligt mycket och saknar dig ofta så att kroppen värker.
"Vem kan segla förutan vind,
vem kan ro utan åror,
vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar?
Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror,
men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar."
Tack för mig. Roligare inlägg kommer snart.
