Jag: det är ett tecken!
C: vad menar du? Du tänker väl förfan inte dricka av en kvarlämnad flaska!?
Jag ser i ögonvrån hur han kollar smått äcklat mellan flaskan och mig som inte kan ta ögonen ifrån den. Jag känner hur min mun vattnas bara mer och mer.
Jag: men...så ska den bara ligga där ?
C: ja, du rör inte den där flaskan.
Jag: men tänk om man är så törstig att man bara måste!
Efter att Chris otörstigt går tillbaka till att spela något löjligt spel på sin iPad så fortsätter jag att stirra på vatten flaskan...tills jag inser att den kanske är oöppnad.
Jag: får jag dricka ur den om den är oöppnad dvs. Har säkerhetsplasten på?
Chris bara suckar.
Jag ber för allt i världen och smyger fram och tar flaskan och VET NI VAD? Den var oöppnad ! Så poängen med denna historien är att ibland så har man en jävla tur. Till och med jag som annars tycker att jag är den mest otursamme i världen. Det måste vara min karma för jag har varit otroligt snäll på sistone haha.
