Grejen är att vissa saker har ett slags speciellt värde. Exempelvis ett plagg som man fått på sin födelsedag av någon släkting. Man har aldrig använt detta plagg och redan efter första blicken på plagget så började man fundera på var man ska göra av det. "Tack så jättemycket!" Utbrister man när personen man fått den av ser osäker ut. "Du får byta den om du inte vill ha den. Jag har kvittot hemma". "NEJ! Jag älskar den!" säger man och ljuger så att man nästan tror sig själv.
Det finns nämligen en oskriven regel när det gäller presenter. Man ska inte säga att man vill byta den, såvidare man inte redan har en likadan - det förstår presentgivaren. Man kan inte byta en gåva som någon spenderat tid på och valt till just dig.
Personen ifråga säger den klassiska repliken för att låta snäll men om du säger "Ja, ärligt talat så är det inte riktigt min stil. Jag tror att jag skulle vilja välja något annat" - om du säger så- så blir ju presentgivaren antingen ledsen, förödmjukad eller irriterad. Vad du säger är att personen inte klarade av att hitta rätt present till dig. Personen har säkert till och med redan slängt kvittot som du skulle fått om du ville byta.
Exempel på en väl använd present
ALLTSÅ. Man ska inte tänka för mycket när det gäller att slänga saker utan följa sin första tanke.