Solnedgång över öppna landskap

Idag gav sig Isabella och jag oss upp på berget bakom våra hus och vandrade i snön och vinterkylan. Vi satte oss mitt uppe på berget, på en stor sten på kalhygget, och drack kaffe. Riktigt mysigt med en underbar utsikt över ängar och bondgårdar och skog. Det är vardagslyx som man glömmer bort att uppskatta. Vi såg hur solen gick ner och höll oss någorlunda varma tills det var dags att packa ner filten och röra på sig. 10 lager kläder hjälpte inte ens mot den kyla vi fick erfara. När jag kom hem kände jag inte mina tår överhuvudtaget, jag kunde knappt gå och började oroa mig för om de ens existerade. Så snart de började ´smälta´ kände jag dock dem. Riktigt mycket. Jag har nog aldrig uppskattat en varm dusch så mycket - trots att den var snabb (elen är ju skyhög ). Nu ska jag fortsätta att värma mig framför brasan i vårt hus. Av någon anledning så har den blivit väldigt attraktiv bland samtliga familjemedlemmar - inklusive hundarna- på senaste tiden...